Skip to main content
Okategoriserade

Under grävskopan

By 6 december, 2013No Comments

Liv Södahl befinner sig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges kristna råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Projektet EAPPI syftar till att ge skyddande närvaro till utsatta samhällen, övervaka och rapportera brott mot mänskliga rättigheter samt att stödja palestinier och israeler som arbetar tillsammans för fred. Människorna som genom projektet finns i Palestina har även en uppgift att ge up-to-date och tillförlitlig information om ockupationen till resten av världen.

bild1Det har knappt regnat sedan i våras och landskapet runt oss är torrt och dammigt. När vi närmar oss norra Jordandalen blir det grönare och frodigare runt oss och på väg in i byn al-Aqaba möts vi av den ovanliga moskén. Två tinnar på tornet, unik i världen påstås det. Borgmästaren Haj Sami Sadiq möter oss och visar V-tecknet med fingrarna. Det är det tornet symboliserar för honom -victory. Och peace.

Byn ligger i område C, mellan två militärbaser. 1967 beslutade israeliska myndigheter att området runt al-Aqaba är en sluten militärzon (1). Haj Sami Sadiq berättar att soldater har sagt att de ofta har militärövningar i, och i närheten av, byn för att omgivningen är lik södra Libanon. Genom åren har 50 personer i byn skadats av militärens vådaskott, inklusive han själv. Han är rullstolsburen sedan han på 70-talet blev träffad av tre kulor. Idag har byn 300 invånare, den militära närvaron har
gjort att ungefär 700 personer flyttat från al-Aqaba, till närliggande byar. Haj Sami Sadiq arbetar väldigt aktivt för att dessa flyktingar ska kunna och vilja flytta tillbaka till byn. Bland annat har de med internationellt stöd lyckats renovera några av husen och familjer har flyttat tillbaka. Det låter hoppfullt! Men i nästa andetag berättar han att de allra flesta husen i byn har rivningsorder. Inte bara bostadshusen utan även förskolan, en vattencistern och moskén är under hot att rivas av israeliska myndigheterna (1).

Detta är något som al-Aqaba och många andra byar på Västbanken har problem med,  för att de befinner sig i område C. 1995 skrevs det andra Osloavtalet under och Västbanken delades upp i område A, B och C. Systemet var tänkt att finnas under en övergångsperiod men är inne på sitt 18:e år. I område A har palestinska myndigheterna kontroll, i område B är kontrollen delad mellan palestinska myndigheten och Israel och i område C har Israel har full kontroll över administrativa frågor och säkerhetsfrågor (2).

I område C måste palestinier söka byggnadslov hos israeliska myndigheter för att bygga nytt eller ens reparera befintliga byggnader, och det är nästintill omöjligt att få. Det är därför invånarna i al-Aqaba och många andra byar tvingas bygga olagligt och har rivningsorder på sina hus. Haj Sami Sadiq säger att de kommer att fortsätta att bygga upp varje gång ett hus, en väg eller vattencistern rivs. Han vill ha fred och en levande by, men hans trägna arbete är inte alltid populärt. När Peace road, en väg i byn, förstördes av militärfordon fick han flera samtal från palestinier i andra delar av landet som ifrågasatte hur han kan fortsätta att prata om fred när israeliska militären förstört vägen till fred. Nu är Peace road reparerad.

Idag, dagen efter besöket i staden med det tveuddiga minareten besöker vi en by nära Jeriko i mellersta delen av Jordandalen. När vi kommer till platsen är tre bostadshus rivna. Upprörda människor och undanräddade madrasser och kylskåp står utanför resterna av husen. Den stora orättvisan blir så tydlig. Mellan 2000 och 2007 har drygt 18 000 byggtillstånd getts för israeliska bosättningar, under samma period beviljades 91 bygglov till palestinier (2). Att vara bosättare i det palestinska området är otroligt mer skyddat än att vara infödd palestinier. Mig veterligen gör inte israeliska armén nattliga övningar i israeliska bosättningar, och som bosättare har man stor chans att få bygglov. Jag försöker göra V-tecknet för fred och seger, men idag sviker fingrarna.

Liv Södahl, december 2013
_________________________________________________________________ ­

1. UNOCHA, United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, 2008: http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_special_focus_demolition_area_c.pdf

2. Med vilken rätt?, Diakonia & Svenska kyrkan, 2013: http://www.diakonia.se/legacy/documents/public/ABOUT_DIAKONIA/Reports/medvilkenratt-2013.pdf

3. UNOCHA, United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, 2013: http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_area_c_factsheet_January_2013_english.pdf

DISCLAIMER
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges kristna råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; (liv.sodahl@gmail.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges kristna råd; Johanna Olaison (johanna.olaison@skr.org), Ann-Sofie Lasell (ann-sofie.lasell@skr.org) eller Jonas Thorängen (jonas.thorangen@skr.org).

Genom Ekumeniska följeslagarprogrammet stödjer människor från olika delar av världen israeler och palestinier som arbetar för en rättvis fred. Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet till projektet togs efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser för israeler och palestinier. Kring den svenska delen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer slutit upp med Sveriges kristna råd som huvudman.

bild2Namnlöst-1